....
Man känner sig på höjden av sin förmåga när man möter blicken från Habiliteringskvinnan på pendeln nio på kvällen och där sitter hon så ordnat och fint, med glasögon och bok. Jag har en jättestor sammetsrosett på mig och dricker Mariestad. Vågar inte ens le.
Kommentarer
Trackback
