att hata allt mänskligt

Jag har snart läst ut alla böckerna i Twilight-serien. Imprenting är så jävla sci-fi, om det utrycket ens kan användas i den här sortens sammanhang. Liksom, jag är helt med på att vampyrer existerar, men varulvars imprenting är något helt speciellt! Alltså egentligen är det ju banal skit, finna sin själsfrände och inte ha något val annat än att dyrka jorden varelsen går på. Eller kärlek i första ögonkastet som folk irl faktiskt tror på. Vet inte vad som är mer fucked up.

Det blir en helt annan grej när en tonårskille imprentar på ett spädbarn.

Åh, Twilight är så bra! Meyer är väl inte direkt mvgbarn i livligt språk, det märks framför allt i första boken då ordet "smile" upprepas iDunno how many a times. Extrabonus för den nyfikne: Meyer strök under just det ordet i boken med röd tusch och visade RPattz för att få honom att förstå att han INTE skulle spela en plågad depprockare, och om han nu ville göra det skulle han skratta på utsidan. Mig gick det lite på nerverna men ofta jag bryr mig om vad jag tycker så jag fortsatte läsa.

Det är så skönt att läsa böcker för unga vuxna lol, bara spänning, romantik, död, längtan, sorg, ruttnande lik, pedofili light, sex, ännu mer död, epic drama, onda och bra varelser. Det är skönt för den med koncentrationssvårigheter. Jag slipper i alla fall läsa en mening och undra om den bär på något mer som jag måste vara smart för att förstå. Det blev så smärtsamt när jag läste Lady Lazarus av Sylvia Plath på ett annat sätt och tyckte mig förstå den lite bättre, för då fattade jag att jag var dum i huvudet och aldrig skulle förstå någonting.