Min älskade vän.
Polisen ringde mig i torsdags och frågade om jag har en katt. Jag bah ja men hon är bortsprungen. "Jaaa, för vi har hittat henne. Hon blev påkörd för en halvtimme sen och vi var tvungna att avliva henne. En brun liten sak va?" Gud, bet ihop i kanske tio minuter på vägen till pojkvännen. Kommer in. Han frågar "Hur är det?" och jag "Polisen ringde. Kylie är död. Kan vi gå ner?" Börjar gråta.
Sen ringde jag Sandra och grät ihjäl mig.
Känns så konstigt för det var länge sedan hon var hemma. Jag var på något sätt övertygad om att hon antingen var död eller låg och kved i solen, och har mått skit sedan hon stack. Min sorg över henne började samma kväll hon inte kom in när jag ropade på henne.
Kylie var enda djuret jag fått någon slags personlig kontakt med. Jätteschysst katt. Känns vidrigt att vi aldrig kommer att sova eller glo på tv ihop.
Sen ringde jag Sandra och grät ihjäl mig.
Känns så konstigt för det var länge sedan hon var hemma. Jag var på något sätt övertygad om att hon antingen var död eller låg och kved i solen, och har mått skit sedan hon stack. Min sorg över henne började samma kväll hon inte kom in när jag ropade på henne.
Kylie var enda djuret jag fått någon slags personlig kontakt med. Jätteschysst katt. Känns vidrigt att vi aldrig kommer att sova eller glo på tv ihop.
